ARTKÄNNEDOM ÖVRIGA FÅGLAR
Skogshöns är tjäder, orre, järpe, dalripa och fjällripa.
Tjäder (Tetrao urogallus)
Tjäder art inom familjen skogshöns. Tjädertuppens längd är 80-100 cm, hönans 60-65 cm. Tuppen är färgad i gråsvart, brunt, glänsande blåsvart, grönt och en vit fläck i vingens framkant. medan hönan är gråbrunspräcklig och har rundad stjärt. Tarserna är fjäderklädda. Tjädern lever av frön, bär, knoppar, skott och, särskilt om vintern, av barr. Tuppens tre olika läten under tjäderspelet för hönorna brukar kallas knäppningar, klunk och sisning. Tjädern, som är stannfågel, förekommer i skogar över hela landet men har minskat starkt i antal.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Orre art inom familjen skogshöns. Den blir ca 60 cm lång. Orrtuppen är lätt att känna igen med sin lyrformade stjärt. Den har ett vitt band på vingen och på stjärtens undersida, men är i övrigt svart. Hönan, som är mindre, är helt brunspräcklig med tydligt kluven stjärt - ett säkert kännetecken. som skiljer den från tjäderhönan. Födan utgörs av knoppar och andra växtdelar samt insekter. Under orrspelet utstöter tupparna kuttrande och bubblande läten som hörs mycket långt. Spelet sker vanligen under kalla aprilmorgnar men kan också höras om hösten och vintern. Orren förekommer i gles skog och på mossar och hedar i hela landet. Stannfågel.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Järpe art inom familjen skogshöns. Ca 40 cm lång, spräcklig i grått, brunt, svart och vitt; tuppen har svart strupe. Huvudet bär en tofs. Lätet är ett visslande kvitter. Då järpen oroas trycker den inte utan flyger upp i ett träd, där den sedan sitter orörlig ("träar"). Tuppen uppför ett spel på hösten. Järpen lever i engifte och reder sitt bo på marken, ofta vid en trädstam. Födan består av knoppar, frön och insekter. Järpen förekommer i gran- och blandskog ned till södra Småland, vanligast i Norrland. Stannfågel.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Gemensamt för Ripor (lagopus) är släkte inom familjen skogshöns. De har fjäderklädda tarser och tår, korta ben och satt kropp. Lever i engifte. Hönan lägger vanligen många ägg.
Dalripa är om sommaren spräcklig i grått, rött och brunt, om vintern helvit. Förekommer i vide- och björkregionen men finns även på stora hyggen ned till Värmland-Gästrikland.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Fjällripan, som lever uppe i de trädlösa partierna av fjällen och kalfjället, är till färgen övervägande gråspräcklig som en anpassning till livet bland sten. Båda riparterna byter till vit vinterdräkt med undantag för de svarta stjärtpennorna .Tuppen har ett svart band mellan näbbroten och ögat, varigenom den lätt skils från dalripan. Förekommer på fjällhedar.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Fälthöns är fasan, rapphöna och vaktel.
Fasan (Phasianus)
Fasaner släkte inom familjen fälthöns med ca 50 arter hemmahörande i Asien, införda som jaktvilt till Europa och Nordamerika, i Sverige acklimatiserade först omkr 1900. I Sverige finns jaktfasan eller ringfasan (P colchicus), vars teckning varierar genom att de införda raserna har korsat sig olika. Tuppen är dock vanligen kopparröd med grönglänsande huvud och vit halsring och med mycket lång stjärt; hönan är brunaktig. Tuppen har ett hest galande läte. Jaktfasanen är god flygare men flyger aldrig långt utan vistas mest på marken. Den häckar i snår och buskage i parker och nära odlingar i södra och mellersta Sverige. Stannfågel. God matfågel.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Rapphöna (P perdix)
Rapphöns (Perdicinae) underfamilj inom familjen fälthöns, omfattande drygt 54 arter. Rapphöna är av ungefär en duvas storlek. Den är brungrå med rostbruna tvärband. Tuppen har en mörk, hästskoliknande fläck på bröstet. Förekommer på odlad ängs- och åkermark i de södra delarna av landet. Lägger ett stort antal ägg, ofta mer än 20. Stannfågel.
Vaktel (C coturnix)
Vaktlar (gamla världens vaktlar; Coturnix) släkte inom familjen fälthöns, omfattande 11 arter. Stjärten och vingarna är korta, näbben liten och vek. Vaktel liknar en rapphöna i miniatyr. Den är på ovansidan spräcklig i svart och gulbrunt och har gråaktigt bröst, rödbruna sidor och gulbrun buk. Med längden 18 cm är den Sveriges minsta hönsfågel. Förekommer sällsynt på odlad mark över hela landet. Flyttfågel som under flyttningen fångas (bl a i Italien) för sitt läckra kötts skull.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Fyra duvarter häckar i landet: ring duva, skogsduva, turkduva och stadsduva.
Duvor ensam familj inom ordningen duvfåglar (Columbiformes), omfattar drygt 300 arter och är spridda över hela världen. Satt kropp och korta ben; ca 30-45 cm. Näbben är svag och vid roten täckt med vaxhud; färgen övervägande gråblå. Duvorna lever framför allt av frön men också av bär och andra frukter. De lever i engifte. Ungarna matas till en början med en ostlik massa (s k duvmjölk), som avsöndras från föräldrarnas kräva. Vilda i Sverige är ringduva och skogsduva, båda flyttfåglar, samt turkduva, som är stannfågel.
Ringduva (Columba palumbus)
Ringduvan är störst och lätt att känna igen på det vita vingbandet. Äldre fåglar har tydliga vita band på halsens sidor. Den förekommer främst i barrskog.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Skogsduva (C oenas)
Skogsduvan är mindre än ringduvan och grönskimrande blågrå utan vita kännetecken. Den förekommer mest i lövskog. Skogsduvan har minskat i antal på senare år, utträngd av bland anat kajan.
Turkduva (S decaocto)
Turkduvan - vår minsta duva - är smäckrare, ljust gråbrun med en tydlig mörk strimma i nacken och på halsens sidor. Turkduvan ser ljus ut i flykten. Turkduvan ursprung från Främre Asien och Östeuropa, iakttogs första gången i Sverige 1949 men är nu vitt spridd i anslutning till bebyggelse i södra Sverige.
Stadsduva
Stadsduvorna, som härstammar från klippduvorna, är mycket olika i färgen och knutna till tätorterna. Hos flertalet individer framträder två mörkare vingband. På många håll har tamduvorna blivit sanitära problem i städerna, och man försöker bland anat genom jakt att hålla stammen nere.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Arter: morkulla och enkelbeckasin som får jagas, samt dubbelbeckasin och dvärgbeckasin som är fredade.
Morkulla (Scolopax rusticola)
Morkullan art inom familjen snäppor. Längd ca 36 cm. Den är spräcklig i brunt, grått och svart med mörka tvärband på huvudet och Ögat är stort och svart. Fågeln är knubbig med mycket lång näbb. Morkullan förekommer över hela landet och häckar i barr- och lövskogar nära våtmarker. Under morkullsträcket (draget) om vårkvällarna flyger hanarna alldeles över trädtopparna och utstöter sitt knorrande parningsläte.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Beckasin (Scolopacinae)
beckasiner underfamilj inom familjen snäppor. De är mellanstora och håller till i kärr och myrmarker och på sanka ängar, där de söker insekter, larver och maskar.
Enkelbeckasin (Gallinago gallinago)
Enkelbeckasin är tämligen allmän i hela landet. Ovansidan är mörk med gult streck längs hjässans mitt, buksidan vit. Längd 26 cm. Den lyfter katapultsnabbt och flyger i sicksack. Den kallas också horsgök eller himmelsget p g a det bräkande ljud som frambringas av de vibrerande yttre stjärtpennorna i parningsflyktens störtdykningar.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Dubbelbeckasin (G media)
Dubbelbeckasinen skiljs enklast från enkelbeckasinen på flykten. Dubbelbeckasinen flyger vanligen rakt medan Enkel beckasinen gör tvära kast. Dubbelbeckasin som är sällsynt och häckar i Norrland, är lik enkelbeckasinen men är kraftigare byggd och har tvärvattrad buk och vita hörn på stjärten. Längd 28 cm.
Dvärgbeckasin (Lymnocryptes minimus)
Dvärgbeckasinen är markant mindre än de övriga. Dvärgbeckasin som alltså tillhör ett annat släkte, finns i Norrland och sällsynt längre söderut. Längd 19 cm. Beckasinerna är flyttfåglar.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Mås fåglarna Indelas i måsar och trutar vilka alla är jaktbara, utom silltrut och skrattmås
Arter : Havstrut , Silltrut , Gråtrut , Fiskmås & Skrattmås.
Måsfåglar familj inom ordningen vadarfåglar. Omfattar ca 45 arter måsar och trutar, uppdelade på fyra släkten av vilka alla utom fyra arter tillhör släktet Larus. De större arterna, med en kroppslängd över 50 cm, brukar kallas trutar. Vuxna måsar och trutar har vanligen vit, grå och svart fjäderdräkt samt huvudsakligen gul eller röd näbb. Yngre fåglar är mörkare och mer fläckiga; den vuxna fågelns dräkt erhålls efter hand under de två till fyra första levnadsåren. Måsar har stora simhudsförsedda fötter och är goda flygare. De häckar i allmänhet i kolonier. Ungarna, som är dunklädda när de kläcks, matas under lång tid av föräldrarna.
Havstruten ,75 cm, är vår största trut. Den är lik silltruten men större, med framför allt grövre näbb. Den har gråskära ben. Lever liksom de andra trutarna främst av fisk men kan även ta ägg och ungar av sjöfågel. Häckar sparsamt i enstaka par eller små kolonier längs kusterna. Flytt- och stannfågel.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Silltruten, 56 cm, är något mindre än gråtruten. Färgen på ryggen och vingöversidorna är svart till mörkgrå och benen gula. Häckar allmänt längs kusterna. Flyttfågel.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Gråtruten , 61 cm, är mycket lik fiskmåsen men betydligt större. Den har gråskära ben och gul näbb med en röd fläck nära spetsen på undre näbbhalvan. Gråtruten häckar talrikt längs kuster och i skärgårdar, i södra Sverige även vid insjöar. Ses vintertid ofta i hamnar och på soptippar.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Fiskmåsen, 43 cm, häckar allmänt vid kuster och sjöar över hela landet. Den är vit med grå rygg och vingöversidor samt huvudsakligen svarta vingspetsar. Gulgrön näbb och gulgröna ben. Huvudsakligen flyttfågel.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Skrattmåsen har mörkt, chokladbrunt huvud i sommardräkt, har mörkbrun huva, i vinterdräkt vitt huvud med mörk fläck bakom ögat. Ben och näbb är röda och fågeln är ca 40 cm stor. Den häckar allmänt i sjöar och vid kusten i större delen av Sverige. Huvudsakligen flyttfågel, men åtskilliga tillbringar vintern vid Sydsveriges kuster.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Kråkfåglar familj inom ordningen tättingar. Åtta arter kråkfåglar finns i Sverige. De är allätare och är i många fall svåra predatorer på både fågel- och däggdjursungar. Flertalet arter är tillåtna för jakt. De är stora fåglar med mycket kraftig näbb, som vid basen är täckt med borst. Allätare. Anses mycket intelligenta. Förekommer över hela jorden med sammanlagt ca 116 arter. Lever ofta parvis i äktenskap, som kan vara åtskilliga år.
Arter: Korp, Kråka, Råka, Skata, Kaja & Nötskrika
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Korp (Corvus corax)
Korp vår största kråkfågel. Den blir ca 70 cm lång. Färgen är blåsvart och har kraftig näbb . Stjärten är tydligt kilformad. Födan utgörs av as, fisk, ägg och växtdelar men även av fågelungar och små däggdjur. Korpen har under 1900-talet ökat i antal och förekommer numera i nästan hela Sverige. Den anses vara mycket intelligent och kan i fångenskap bli mycket gammal. Huvudsakligen stannfågel. Inom den fornnordiska mytologin är korparna Hugin och Munin välkända som Odens kunskapare. Korpen är idag fredadad .
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Kråka (grå kråka) är askgrå med svartglänsande huvud, framhals, stjärt och vingar. Längd 47 cm. Allätare. Den förekommer över hela landet utom i fjälltrakterna. En del kråkor är stannfåglar, men de flesta flyttar till Nordtyskland, Frankrike och England . I Danmark och Mellaneuropa förekommer svart kråka (bergskråka; C c corone). Som kan förekomma sporadiskt i södra Sverige.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Råkan är är liksom korpen helt svart men har en violett glans. Råkan är något mindre än kråkan och blir 47 cm lång. Hos den gamla fågeln är hudpartiet vid näbbroten naket och gråvitt. Råkorna uppträder i flockar och häckar i kolonier. Allätare, men äter oftast daggmaskar, insektslarver o d. Förekommer främst i södra Sverige. Flyttfågel; några stannar dock över vintern.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Skata har svart huvud, bröst och rygg, blågrönglänsande vingar samt vita buk- och skulderpartier. 50 cm. Stjärten är lång. Den bygger ett täckt risbo och håller sig nära människoboningar över hela landet. Allätare. Skatan har ett hest skrattande läte. Stannfågel.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Kajan (alika; Corvus monedula)
Kajan är glänsande svart med askgrå hals och undersida. Längd 35 cm. Allmän i södra Sverige och längs Norrlandskusten. Häckar kolonivis i ihåliga träd, skorstenar och torn. Allätare. Övervintrar i södra Sverige eller flyttar till Nordsjöländerna.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Nötskrika (Garrulus glandarius)
Nötskrikan blir upp till 34 cm lång. Den är rödgrå med ett blått fält med svarta band på vingarna är rödgrå med ett blåvattrat fält på var vinge. övergumpen är lysande vit, vingar och stjärt mörka. Födan utgörs främst av ollon och nötter. Under häckningen är nötskrikan tystlåten, men annars är den en mycket skränande fågel. Den förekommer i skogar över hela landet och är stann- eller strykfågel.
TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING JAKT SIDAN
Senast uppdaterad 2005-07-04